Nog är det skönt när solen kan värma och man ser fåglar och ekorrar, som den här lilla som klättrar omkring i tallen utanför vår balkong.
Vi har en en på vår balkong där en duva fått för sig att han skall bygga bo under (förträfflig plats med regn- och sol-skydd). Där inne låg han och kurrade för att locka till sig en hona som mycket riktigt dök upp och vandrade fram och tillbaka på balkongräcket för att inspektera boplatsen.
Hade vi inte bott i ett stort hyreshus med en mängd grannar som säkert skulle bli ledsna om deras balkonger skulle bli nerskitade hade han fått bo där. Men nu var vi tvugna att avhysa hyresgästen.
Vi började med att vänligt gå ut och prata honom tillrätta. Han såg ut att förstå och flög sin väg. Skönt!?
Efter cirka en kvart var den tillbaka igen. Den här kampen fortsatte varje dag i en dryg veckas tid. Jag stack ner långa blompinnar i krukan och hängde på en illgrön plastkruka för att göra det svårt för honom. Men, icke sa Nicke, han lyckades klämma sig in emellan med stjärten pekandes rätt upp utmed en blompinne.
Hur han tänkt sig att honan skulle få plats med att ligga där och ruva på sina ägg är obegripligt. Som en sista åtgärd har jag varit tvungen att hänga för enen med ett vitt lakan. Nu äntligen verkar det funka. Han har kommit ett par tre gånger, satt sig på räcket och tittat och vridit på huvudet och undrat var han boplats har tagit vägen.
Förhoppningsvis har han gett upp, men jag vågar inte ta bort lakanet än.
Jag hoppas inte han och hans utvalda har parat sig än – eller gör de det först när de har en säker boplats. Var skall hon annars lägga sina ägg? — släpper dem i huvudet på dumma människor!?
